dynga

För mig är släppa taget hårt, just när det kommer till saker som man har haft länge.
 speciellt när det kommer till människor. Det kan vara en släkting som ska dö eller en kompis som blir helt ososial för han får andra prioriteringar.

Men det svåraste är nog att släppa taget om någon man älskat för på nått sett har man fortfarande känslor för dom.

Men eftersom tiden går så måste man inse att men kan inte hjälpa dom mer än ett finger i rätt rikting, så om dom skiter de så låt dom göra de. För trots allt är dom är anvariga för sitt eget liv och det är bara dom som räta till de.

"livet är som en choklad ask, man vet aldrig när man biter i likören"

Var det den dagen vi började gymnasiet?Var det den dagen att vi hörde att nån jämnårig med oss skulle blir farsa eller morsa? eller var det den dagen vi vaknade upp rix bakis efter studenten?Jag tror att dom dagarna kommer olika för oss liksom dom vägar man tar i livet, vissa bygger tillvaron runt sig och vissa är tvungna att fara iväg för att hitta det som till fredställer en.

En sak gör vi alla dock. Vi tittar alltid tillbaks på när vi var yngre.

Can you help me out?
Can you let me a hand?
It's safe to say that
I'm stuck again

Trapped between this life and the light
I just can't figure out
How to make it right

A thousand times before
I've wondered if there's something more
Something more...

I feel it's gonna rain like this for days
So let it rain down and wash everything away
I hope that tomorrow the sun will shine
With every tomorrow comes another life.

I tried to figure out
I can understand
What it means to live on again

Trapped between the truth and the consequence
Nothings real
Nothings making sense.

creed- rain

det suger att vara utan jobb, jag undrar vad alla andra gör som är utan jobb?. För på stan syns ingen till..sitter dom bara hemma dom? va drygt...fan det blir snart man drar till sundsvall...där kanske det finns jobb...men skodan dör väl i Umeå så jag får nog ta bussen...fan va jobbigt...sitta i 7 timmar och lyssna på en unge som skiker för det är alltid en unge som sitter antingen framför eller bakom mig...tåget då?....då vaknar man väll upp mitt i natten och ser en turk som runkar i samma kupe som mig det har hänt mig en gång när jag var liten....tur att morsan vaknade först så han blev skit rädd...skulle jag oxså bli om jag inte hört morsans skrikande röst tidigare...nä det får isf bli skodan där kan man sitta å lyssna på en skrikande diesel motor och titta på vägen,hålla koll på tempmätaren för bränsle mätaren är inge kul den står på samma ställe hela tiden...eller ja..det känns som det iaf...beror ju på hur man kör...

på söndag föll stenen och ett år av förhållande rasade samman. Allt föll På den ända villkoret jag hade sagt till henne och det var ärlighet. Det var hon inte. Otrogen "några gånger" som hon sa fast det bästa med det hela att det händer för 3 månader sen. Så hon har ljugit mig rakt upp i ansiktet i 3 månaders tid och jag fattar inte hur hon orkade.

Men så förbannad och sur som jag borde vara på henne så tycker jag mest synd om hon och jag ber ingen att tycka synd om mig utan jag ber er tycka synd om henne.

Ajja. jag avslutar detta kapitel och börjar på ett nytt.

hej så länge.

Jag har alltid undrat hur man kan bli besatt av en kändis. Så jävla besatt så man är med i deras fanclub, går på varenda uppträdande dom gör, skickar brev till dom och till och med försöker bryta sig in i deras bostad. Men jag har samtidigt glömt att jag har själv blivit besatt en gång.
 
året var 2003 jag gick i åttan och varje gång det var bild satt jag alltid mittemot en tjej som jag jag kär som fan i. Asså jag dyrkade henne så så att jag tittade på på hennes bild på lunarstorm minst en gång per dag och till och med ringe hem till henne och sa att jag ringde fel och en dag tänkte ja att jag skulle skicka ett brev hem till henne.  men det värsta jag gjorde va att berätta att jag var kär i henne till mina dåvarande kompisar och sen gick det bara nerför. Kort och gott hon blev sur och nu pratar vi inte längre.

Så jag tror grunden till all besatthet är kärlek. Kärlek är fint i sig men det kan ha sina mörka sidor.

jag rider framåt
Jag rider över havet
Jag rider med vindarna
Dom blåser över vattnet
För jag har en längtan
En tanke och en mening
Och inget kan hindra den
Att nå till horisonten!

Jag slåss mot väderkvarnar
För det är min passion
Ju större desto bättre
Det utvecklar mitt mod
Folk tror att jag är galen
En rest från det förgångna
Men se på dom som klagar
Hur dom flaxar
I sin hållningslöshet!
Dom liknar gamla
Nötta, trötta kvarnar
Så'na river jag ner!

Heter det verkligen praktikant eller heter det igentligen slav?

Jag kom ihåg första gången jag satt min fot i HR programmets korridor, en lärare visade in oss i ett rum och sen gick han ut och stängde igen dörren och det blev döds tyst, vi var 18 personer och ingen vågade säga nått. Jag satt och skrattade i mina tankar för det var inte första gången jag hadde blivit in pressad i ett rum fullt med nästan totalt främlingar. Jag tittade på dom som satt mitt imot mig och såg en mager, en lång och en ganska kraftigt kille. Haha vilken jävla kombination tänkte jag och plötsligt kom en ny lärare in och sa : "ja ni ska vara hjärtligt välkommna till Hotell och resturang programmet! mitt namn är Kennet VinBlad von valter jag kommer vara eran klassföreståndare under dessa 3 år och ni ska veta att dom kommer gå fort" sen fortsatte han prata om saker som betyg och närvaro till slut efter en halv timma så fick vi rast. Jag gick runt skolan och funderade hur jag hadde hannat har och tillslut så gick jag tillbacks in i HR korridoren. Plötsligt hörde man en röst "när var det vi började?" sa en kille som satt några stolar ifrån mig i rummet.."jag tror det var halv" sa jag "okej!" sa han och kom satt sig brevid mig på trä soffan och så fortsatte vi å snacka tillslut kändes det som jag hadde kännt han i många år sen kommer resten va killarna och jag inte ens tänka så visste jag va dom hette oxså. månaderna gick och en magra killen blev min bästa polare,den långa killen oxså en bra vän och den tjocka min fest polare...men med månaderna kom oxså olikheterna komma upp. Vi killar var lite lungnare än tjejerna för där blossade det upp stort.. Jag drogs oxså in i en komflikt mellan jag och en tjej men efter några veckor så gick.Genom en motvillig ursäkt från min sida.Ajja det ströp komflikten ialf. Jag tänkte man måste offra sig åt laget ibland. På det senare har dom mesta i klassen bara konsenterat sig på en tjej vilket var bra på ett ett sätt för då är dom mesta enade och under hela 3an var det få komflikter som inte gällde denna tjej som dom mesta inte gillade. och på den vägen är de, vi fick prov på prov, lagade mat på mat,en person hoppade av och en flyttade ner till sthm.Snart sitter jag där igen i samma rum på samma stolsrad med 16 personer iklädd en kostym och en vit mössa, den enda skillnaden är att nu är dom inte okända nå mer.  

jag är inte helt säker på varför jag skaffade en sån här gejj men jag gissar på att det finns en mening med allt.....eller nå....